Bara gör det

För länge sedan läste jag ett inlägg i en blog, som hette "Just Do It". Poängen var så sann att jag nu ska återskapa den.


Bara gör det.


Att skjuta upp saker är extremt vanligt numera. Fler än man tror spenderar sin tid på att göra... ja, ingenting när man har flera saker man tänkt göra. Saker man borde göra. Saker man vill göra.

Varför gör man inte dessa saker då? Finns miljoner anledningar. Man kanske har något annat för sig, är stressad, inte känner för det, för dåligt etc. The list goes on. Finns rakt av de som är ärliga med att de inte kan få saker gjort, och inte vet hur de tar sig ur detta träsk...

Finns det miljoner anledningar finns det också miljoner lösningar. Ett för varje. Och då tar det såklart en evighet innan man lär sig alla...

Dock finns en lösning, som alltid funkar:

Att bara göra det.


Allt åsido, bara gör det. Gör det nu, på en gång. Kolla inte din mail innan, gå inte på toa innan, drick inte vatten innan. Gör det nu.


Den här lösningen är otroligt simpel, men ändå så svår att greppa tag om. Personligen så tycks min kropp alltid skrika åt mig att göra saker senare, och inte nu. Men det är bara att se det som den största stormen du någonsin stött på, och gå mot den.

Innan du ifrågasätter denna metod eller kallar den "för simpel", prova den. Ta någonting du inte får gjort - vad som helst - och bara gör det. På en gång, utan att tveka, utan några ursäkter...

Sätt igång och bara gör det.

Dumma idéer är oftast de bästa

Som titeln lyder - dumma idéer är oftast briljanta.


Finns inte mycket säga om detta egentligen - har du en dum idé du vill förverkliga, är det bara att sätta igång! Speciellt om det involverar andra.

Dessa idéer har oftast charmen att inte följa nån direkt trend, men viktigare: de drar ofta fram den sanna kreativitet inom dig.

Så var ärlig mot dig själv och visa världen hur galen du kan vara!

Alla vilar någon gång

Jag har fått en hel del positiv respons för approachen min blog tar, vilket glädjer mig! Dock är jag lite sugen på att göra ett personligt inlägg... Så det är precis det jag tänker göra idag - utan att bloggen förlorar sin charm.


Jag gillar att göra saker - konstant. Om jag någonsin kommer på mig själv med att inte göra något, ser jag till att ändra på det direkt.

Med en sådan livsåskådning i bakhuvudet, har denna November-månad varit fantastisk. Jag har lärt känna nya människor, rest utanför Stockholm, fixat band, festat loss... The list goes on, har levt livet helt enkelt.

Självklart tycktes jag ha lite för kul, så livet högg mig i ryggen sedan gårdagen, varefter jag varit storsjuk.

Ibland undrar man om det inte vore skönt, att få någon ursäkt att ta en paus från livet - att bara göra ingenting. Den pausen har jag fått nu, och jag kan med samvetet i behåll säga att...

Jag vill ut och fortsätta göra skit.


Behöver inte vara något storslaget, det räcker med att jag träffar en bekant. Men jag vill ut, och jag vill göra saker. Alla vilar någon gång - nu får jag min vila, och sen får det fan räcka.

Imorgon är jag frisk nog att dra ut och träffa bandet - har planer på torsdag, och därefter är livet i full rullning igen.

Vem bestämmer detta? Jo, jag.

Sikta högre än vad du kan uppnå

Ibland får vi alla besök av farbror prestationsångest - ett besök vi gärna hade klarat oss utan. Jag vet vad ni tänker: "titeln på detta inlägg gör ju det inte bättre..." Men läs vidare!


Inlägget var tänkt att heta "nöj dig aldrig." och handla om inte nöja sig ens när man åstadkommer något stort, men jag kom fram till att budskapet lätt misstolkas.

Visst, man kan komma långt på tankesättet, men risken att få prestationsångest är allt större - man måste kunna vara glad när man uppnått något!

Och det är just därför man ska sikta så högt man kan - eller inte kan.

"Men slår inte prestationsångesten till då också?" Tricket ligger i att helhjärtat försöka lyckas med sitt mål, hur omöjligt det än är, men ändå ge sig själv en klapp på axeln om man lyckas uppnå något bra.

Om ditt nuvarande mål är att hoppa upp till andra våningen - om du då istället kan ändra målet till månen och verkligen ge dig in för att hamna på månen, gör det. Lyckas du nå månen har du lyckats med någonting tusentals gånger bättre än att nå taket.

Men poängen är att; även om du i slutändan bara slår i taket har du uppnått något större än ditt första mål. Även om det stora målet i fråga var ett misslyckande kan du ge dig en klapp på axeln och fortsätta ditt galna liv!

Det här rådet funkar bäst på den understimulerade - normala mål duger helt enkelt inte för oss.

Att uppskatta livets mindre delikatesser

När jag åkte tåg i fem timmar senaste helgen nådde jag en insikt som egentligen är uppenbar...


Det finns så många småsaker i livet man bör uppskatta.

Tänk efter. Många klagar på sina tjatiga föräldrar, trista sysselsättningar och att de inte får så mycket mer spännande mat än köttbullar med potatismos.

Senaste helgen åkte jag 5 timmar tåg - en ganska lång sträcka att egentligen inte göra någonting på. Och visst brukar alla säga att sådana här resor är långtråkiga och helvetiska...

Men jag såg fram emot resan. Jag hade bestämt mig i förväg att faktiskt njuta av resan - varenda lilla grej. Och vad hände då?

Jo, jag lärde mig uppskatta minsta lilla händelse...

Att sitta och spela igenom ett klassiskt deckarspel man redan kört innan. Att äta sallad och dricka iskall vatten. Att ta en tupplur på någon timme. Att nån gång dra en välförtjänt piss.

Det är sådana här grejer vi tar förgivet, men försök att för en gångs skull bara släppa alla tankar och njuta av livets småsaker som de är.

Då kan jag lova er att fem timmar går snabbt.

Livet är som en fika

Som Steve Jobs en gång sa: "Livet är som en fika". Och han hade en sjukt bra poäng där.

Du sitter ner med varm dricka i hand, på ett café. Ibland är cafét omtalat, ibland är cafét skabbigt. Ibland är kaffet underbart, ibland är kaffet allt för beskt.

Sen finns gånger du blir bjuden på en kaffe. Gånger du inte har råd med ens en kaffe. Gånger du har paj som går utmärkt till kaffet.

Sen finns även gånger där cafét är stängt. Då blir det ingen fika för den dagen. Men du fortsätter stå upp på dina två ben, tills du nästa dag återigen kan njuta av ditt kaffe.

Ibland ensam. Ibland med dina nära och kära. Ja, livet är en enda stor fika.

Trots att Steve Jobs faktiskt aldrig sa det citatet.

Du är huvudpersonen i denna berättelse

Oavsett vad du försöker göra eller uppnå, spelar din attityd och mentalitet alltid en stor roll. Och det finns en sådan du alltid kan ha oavsett situation...

Tänk dig alltid att ditt liv är en berättelse, och att du är huvudpersonen.

Ganska simpelt tankesätt egentligen - vare sig du har som ambition att erövra världen eller städa upp fimpar från SJ-spåren blir livet så mycket roligare och mer lönsamt med denna inställning.

Och magin är simpel: när du ställs inför ett val, fråga dig själv "skulle huvudpersonen i denna berättelse göra detta?". Är svaret nej, är det bara att fortsätta med alla valmöjligheter tills svaret är ja.

Kom bara ihåg att huvudkaraktären har den rollen av en anledning - det skulle bli en jävlig tråkig berättelse utan denne. Se till att hamna i den positionen!