Idag har jag tänkt dela med mig av ett kruxigt drag jag har, som jag tydligen inte är ensam om.
Vare sig vi snackar om att springa maraton, spela fightingspel eller kaxa mot den där uppkäftiga jäveln, så är jag otroligt alert och duktig på det! ...i säg en halvtimme. För hur bra det än går har jag inte förmågan att behålla min position, och börjar snart tappa koncentration, motivation för att till slut inte veta vad jag håller på med längre.
Det här gör att jag passar skitbra när jag bara vill göra ett intryck - jag gör vad fan jag nu än ska göra i 10 minuter, och sen lägger jag av medan jag står på toppen.
Det stora problemet är då givetvis att det är kört om jag är med i något som pågår under längre tid: alldeles för tidigt känner jag lust att bara lägga av och fira vilken lyckad dag jag haft.
Jag trodde länge att lösningen på detta var att göra lite av varje grej hela tiden, men det för i sin tur med sig en stor nackdel:
Man blir bara bra på början.
Tänk er att jag försöker lära mig spela en låt - jag är skitgrym på de första partierna, tills kanske första refrängen, men efter det tappar jag bara lust att lära mig mer, så resten blir slarvigt.
Den sanna lösningen - för mig och alla andra med nämnda problem - är att faktiskt ta sig i kragen och stanna kvar tills slutet på allt. Simpelt, men ändå så svårt - den här ovanan växer sig nämligen på att man aldrig stannar kvar och ser slutet på saker och ting.
Så även om du är naturlig gudagåva på någonting - se till att det varar i mer än 30 minuter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar