Det finns många åsikter kring drickande där ute. Allt ifrån att alkohol är sämst och förstör ditt liv till att man är en idiot som inte super stup i kvarten. Tja, det blir vad man gör det till, men jag tänker inte be om ursäkt för att vara en festdrickare. För jag har alltid jävligt kul, tack vare en jävligt simpel regel jag alltid följer:
Drick bara när du är glad.
Så enkelt är det. Att supa bort sin sorg är som att skära av din arm och kasta till lejonet - det håller den borta i någon minut innan den jagar dig igen.
Alkohol är "magisk" för att den (förutom att vara giftig) tar bort mentala spärrar. Du är mer ärlig mot dig själv. Kanske mer livlig, kanske mer rolig. Men finns det någon instruktionsbok där det står "hej du mår 500 gånger bättre om du tar ett sup"?
Nej.
För du är du. Är du cool kanske du blir coolare av att dricka. Men suger ditt liv kommer vodkan i ditt skafferi inte göra någon skillnad alls. Måste du bero på alkohol för att få ut det bästa ur dig själv och ditt liv är det dags att tänka om.
Att däremot vara trångsynt och klandra alla drickare är inte mycket bättre det. En rolig festprisse kan supa utan att låta det gå ut över hans vardag.
Alkohol finns för att förgylla den där speciella kvällen. Inte definiera den.
Vist talat! Själv dricker jag inte på grund av diverse anledningar (har bl.a starka anlag för alkoholism i släkten), men jag har inget emot att andra gör det, sålänge de inte skadar sig själva.
SvaraRaderaEn sund inställning - det gäller mer än något annat att bara känna sig själv.
SvaraRadera